För varje dag som går, när jag märker att allt fler vill följa min blogg funderar jag på om jag verkligen gör rätt i att blotta min skäl, jag sj läser inte vad jag skrivit efter jag skrivit av mej, för då mår ja skit & vill bara stänga ner bloggen, jag är en person som aldrig velat vara populär el ha massvis med kompisar, vill inte vara i centrum vill inte synas el höras.. Där finns få människor som har fått en plats i mitt hjärta & de är dom jag håller mej fast vid. Har dock en vän som va som min syster under dom första 12 åren, men efter händelsen den där kristihimmelfärds helgen tog allting slut, jag
Tänker ofta på henne & hoppas hon har det bra...

Just nu ligger jag i min säng å funderar på hur allting kommer bli, kommer jag klara att bearbeta min barndom, kommer jag bli trodd, & framför allt kommer vi få en chans att flytta??

Idag var de meningen att vi alla skulle åka till Hbg jag skulle skaffa ett nytt id, Wilma & lille Johanna skulle springa på väla under tiden, Johanna G skulle till sko punkten, älsklingen skulle in på biltema å köpa grejer
Till bilen å sen skulle vi in på toysrus å fixa pepresent till min brorson å sen in på Ikea där vi behöve nya kuddar.. Vi hade redan bestämt att jag bara skulle in till polisen sen skulle ja stanna i bilen när vi skulle till dom andra ställena. Sov inget inatt pga allt vi skulle göra så imorse bestämde jag mej för att stanna hemma ist.. Får fixa ett id när vi bara behöver åka till polisen ist..

‎onsdag‎ den ‎16 ‎oktober ‎2013
Min trygghet
Drack välling tills jag var 6år sedan tvinga mamma mej att om jag skulle ha välling hänan efter fick jag dricka det från en vanlig kopp. Så jag slutade med vällingen.
Napp hade jag när jag var liten men vid 3års åldern tog mina föräldrar dom ifrån mej. Jag började suga på tummen direkt efter att alla mina gömda nappar blivit upphittade & kastade.
Jag hade även en snuttefilt som tröst.
Jag sög på tummen tills jag var 11 år dock inte lika mkt som när jag var yngre men tog den när jag skulle kunna somna från ca 9års ålder tills 11års åldern.
Till 90% av denna tiden sov jag på en madrass på golvet bredvid min mammas säng så hon kunde hålla mej i handen tills jag somnade.
Jag minns att när hon somnade före mej kunde jag få panik när jag kände att hennes hand släppte taget om min.
Jag var livrädd för att öppna ögonen.
Var rädd för vad jag skulle få se om jag öppnade dom,
många gånger kommer jag ihåg än i dag att när jag öppnade ögonen & viskade mamma såg hon ut som en "rälig" häxa i ansiktet som en skugga från en häxa.
När jag skulle somna på mitt rum va jag tvungen att ha en lampa tänd, el tvn igång med en tecknad film, eller en bandspelare som var igång. Hade min Nalle,snutte tumme som jag kramade hårt dom gångerna, oftast fick mamma sitta hos mej & hålla min hand tills jag somnat.
När Wilma va liten "nyfödd" fick hon en Nalle puh snuttefilt.
Idag kan jag inte sova utan den.

onsdag‎ den ‎16 ‎oktober ‎2013
Dagboks anteckningar från går kvällen natten 15/10
Innerst inne vet/tror jag att det hade varit lättare för mej att ta tag i allt med min " pappa " men han är den personen som under mina unga år gjorde att jag fick börja mitt liv med rädslan jag har/hade för vuxna, speciellt män.

Jag vet att Agneta har försökt prata med mej om honom men jag har inte velat rota i de förträngda.
När jag äntligen vinter 2008-2009 kommer inte ihåg vilket av dom åren det va, mitt under ett tv program fick en " tillbakabild " i huvudet där jag & min pappa satt i hans gråa skin hörn soffa på den korta delen av soffan. Jag sitter naken brevid min pappa som endast hade kalsonger på sej el nerdragna, i mitt huvud ser ja hur han smeker insidan av mina lår medans vi tittar på "en konstigt vuxenfilm med nakna män & kvinnor"

Jag fick panik men jag satt kvar i min fåtölj,
Den natten kom en mardröm som ja inte hade haft sedan jag var ca 8-9 år tillbaka.
Drömmen
I drömmen fanns två av mina bästa vänner från när jag va i åldern 6-9 år med, den ena va Madde S som jag känt väldigt länge & hon va den enda kompisen som visste vad min pappa hade gjort. Den andra kompisen heter Linda H, hon visste dock inte att ja ens hade en annan pappa en Janne.
Iaf jag & mina två kompisar var & hälsade på min pappa i hans 2rums lgh i simrishamn ( den lgh Ann-Marie från soc vad med en gång när jag skulle hälsa på han)
Vi hade busat där inne & nu ville jag & Madde ut & leka medans Linda ville vara kvar inne, så jag & Madde gick ut en snabb sväng för vi vågade inte låta Linda vara där inne själv med min pappa pga att vi visste vad han hade gjort småbarn.
När vi kom tbx till lgh såg vi att Linda satt i hans knä & åt en macke glass (sandwitch)
medans han speker hennes hår med ena handen & den andra mellan låren, I drömmen fick jag panik när jag förstod vad jag utsatt Linda för, men hur mkt jag än sparkade, slog & skrek på en ( osynlig ) vägg så kom där inget ljud från mej.

Jag vaknade direkt efter min dröm & somnade inte om mer den natten.
Under en till två veckor tid poppade upp minnen från mitt huvud som handlade om min barndom med min pappa.
Saker jag minns helt klart:
- Jag & min syster Jessika bråkade jätte mkt som barn & de va inget undantag när vi båda va hos pappa samtidigt, jag minns att min pappa alltid stod på min sida även den gången jag klippte av allt hår på min systers favorit Barbie, Jessika va jätte arg & skrek & grät men pappa sa bara till henne att hon skulle hålla käften annars fick hon inte sova i hans säng på en vecka.
- Jag minns även att pappa förbjöd Jessika att komma in i hans sovrum den helgen el natten jag skulle sova där. ( När jag blev äldre & har pratat med min syster om tiden på högkullen har hon berättat att hon HATADE mej för att pappa bara brydde sej om mej )
-Jag minns en gång när polisen kom & knackade på dörren hur arg han blev så han slog sönder en skåpslucka i köket. Jag minns att iaf en av mina fastrar va där då ( Eva-Karin )
När jag & mamma har pratat om denna händelsen har hon sagt att polisen kom för att Annelie Dahl hade anmält han för våldtäcktsförsök under gevärshot.
- Något som sitter djupt in i mitt hjärta är alla gången jag minns att ja fick ringa hem till min mamma så hon fick hämta mej hos pappa när det blev mörkt för jag vågade inte sova över där. Han skrek alltid efter mej när jag va på väg ner i trapp upp gången med min mamma & styvpappa. Han skrek saker som Älskar du inte mej längre Linda, varför gör du såhär mot mej, jag har ju hyrt video & tv spel för mina sista pengar för att du skulle stanna hela helgen.
( Då tänkte jag så klart jag gjorde jag älskade han, han va ju min pappa. )
Idag förstår jag att det bara har varit mutor för att få dit mej & min bror Daniel.

- Jag minns en gång när jag & min syster badade med massa skum i vattnet ( & de va dom stunderna vi inte bråka med varandra ) & pappa lät oss oftast bada tills vattnet va iskallt. Men en gång kom pappa in & tog upp mej ur badet & sa till jessika att hon skulle bada tills han kallade på henne. Han bar in mej i sitt sovrum sedan minns jag inte mer just nu. Senare den kvällen fick mamma komma & hämta mej.
& Efter den gången tog det ganska lång tid innan jag träffade honom igen.
När jag började lekis som det hette på den tiden hade min pappa flyttat till Eslöv där han hade träffat en kvinna från rumänien med två barn.
Jag såg detta som min räddning från honom =)
Under dom första 4 skolåren skröt jag mkt om MIN pappa för klasskamraterna, eftersom ingen visste vem han va hittade jag på massa bra saker om honom som tex att han sjöng med i bandet Lasse Stefans & pga bandet kunde jag inte träffa han så ofta. Jag sa till någon annan att han hade en ny tjej som älskade mej så mkt att hon hade köpt en liten ponny till BARA mej, & att min pappa va den som hade lärt mej rida. ( red på björkhagens ridskola i lågstadiet ) Som sagt ingen visste vem min pappa va så jag skröt på vilt om min " Fantasi" pappa fram tills den där dagen då två kvinnor kom & knackade på i vårt hem på skytteparksvägen, Den ena va beringskolans skolsköterska & den andra visste jag inte vem det va ( Ann-Marie från soc ). Jag va hemma från skolan den dagen, kommer inte ihåg vrf, men iaf så började dom ställa konstiga frågor om min pappa ( Jag va livrädd att dom hade hört mej skryta om honom på skolan eftersom jag hade ljögit om honom )
Dom stälde enkla små frågor som jag svarade på som tex
- Om jag visste var gränsen mellan vuxna & barn gick, hur dom fick krama & pussa sina barn utan att det va något fel. Sen minns jag inte så mkt mer av just frågorna. Jag minns att jag suttit i min mammas knä i köket men att efter en stund gick hon in & satte sej i soffan i vardagsrummet.
Då berättade tanterna för mej att min pappa blivit anmäld för sexuellt oförredade på en 9 årig tjej i Eslöv, minns inte om jag började gråta när dom berätta just de, men jag kommer ihåg att jag grät när dom berättade att jag inte skulle få träffa min pappa förens domen var fastställd. & sedan fick jag träffa honom under övervakning från soc. Jag minns att jag inte ville ha någon "jävla" soc tant med mej för då kunde pappa inte krama el pussa mej på det sättet han brukade. & jag tänkte mkt på hur min pappa skulle må om jag drog dit dom till honom.
Efter den händelsen började jag & mamma gå på BUP i Ä-holm.
Jag vet att jag HATADE dom för under dom två första samtalen pratade vi lite kring min pappa & vad han var anmäld för, sedan tjata dom bara om min skola.
( jag ville inte gå i skolan, tänk om någon visste att min pappa va anmäld, tänk om min pappa skulle hamna i fängelse & det skulle komma ut på min skola??? )
Hur skulle jag försvara mej då? Redan då visste jag att anmälningen va sann, även om jag inte släppte min "hemlighet"
Jag minns dagen då dommen kom: Mamma hämta mej extra tidigt från skolan för vi skulle in på BUP. Men ist för att hämta mej en timme innan som hon brukade kom hon denna dagen kanske 2 timmar innan vi hade tid. Vi körde mot ä-holm & snackade om allt & inget ( jag såg på henne att hon va ledsen ) när vi kom till korset vid munka sa jag rätt ut det med pappa de va sant va??
Mina mamma svarade JA. ( jag blev helt tom inombords men samtidigt glad för då skulle han inte kunna locka/muta mej att komma hem till honom utan någon annan vuxen )
Mina tankar runt min pappa som har snurrat i mitt huvud i åratal är:
-varför berätta jag inte min hemlis när jag hade chansen???
Idag förstår jag vrf, dom på BUP konsentrerade sej på fel saker så som skolan & hur dom skulle göra för att jag skulle släppa taget om min mamma. Jag kände mej sviken, & jag är 100% säker på att hade dom försökt ta tag i mitt psyke då ist för att tjata på mej om skolan hade jag säkert släppt ut min hemlis.
Tror jag var 11 år när jag äntligen fick slippa BUP.
Alla vuxna runt om kring mej förutom min mamma ( styvpappa,syskon & mormor ) Hade svikit mej.....
Hela min släckt på pappas sida slutade skicka julklappar & födelsedags presenter till mej efter att pappa fått sin dom, dom skickade inte ens ett vykort..
För mej kändes de som ALLTING som hade med min pappa att göra va mitt fel, att Farmor & mina fastrar la skulden på mej att det va mitt fel att han blev dömd.
Idag vet jag att de inte va mitt fel, men denna känslan har ja burit med mej sedan jag va ca 11 år gamal. Alla vuxna i världen va emot mej & hatade mej, så jag höll tyst ist för vem skulle tror på den bortkämda snor ungen Linda??? INGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag började smygröka sommaren mellan årk 5 & 6. Jag fick min mens & helt plötsligt hade jag en kvinnas kropp.
Under min ungdom har jag alltid dragits till äldre killar jag har låtit dom utnytja min kropp sexuellt för det va de enda jag kände till. Det enda jag kände att jag va bra på.
Vid 12 års ålder hände en incedent i vårt hem som gjorde att alla känslor kom tbx.
Jag min brors tjej & min bästa vän blev antastade av en jobbar kompis till min styvpappa. Jag minns allt från händelsen - polisförhören- dommen - överklagan. Till att dom ville jag skulle börja på BUP i ä-holm igen... ALDRIG I HELA MITT LIV TÄNKTE JAG FÖR MEJ SJÄLV!!!!!!!!!
Jag har tagit väldigt lätt på denna händelsen & inte varit särsklit ledsen över den heller, antagligen för jag bar på en mörkare hemlighet...
Är endast ledsen över att händelsen splittra mej & min älskade vän..
Natten de hände hade jag & min kompis satt Celin Deons låt my heart will go on på repet, har inte klarat att lyssna på den sen dess...
I vilket fall som slapp jag BUP & jag kämpade vidare med mitt liv. Ansträngde mej inte för att polisen skulle tro på min redogörelse över vad som hade hänt den natten. ( Jag orkade inte )
Gubben blev iaf släppt i hovrätten & än en gång hade dom vuxna svikit mej, inte trott på mej...
Jag gick in i mej sj efter den händelsen:
-Blondera håret, drack, röka, skolka skar mej, använde mej av min kropp i kontakt med vuxna jag brydde mej inte längre, jag fick ätstörningar då jag märkte att killarna gillade smala blondiner med stora bröst....
Jag tappade helt enkelt livs glädjen över mitt liv jag struntade i vad folk gjorde med min kropp, dom kunde gärna fått skjuta mej utan att jag hade kämpat emot.
Efter ett självmordsbrev till min mamma blev jag inlagd på HBGs lasarett i ett enkelrum där jag fick träffa olika slags läkare, la väl ingen större ansträngning i det heller, jag va nöjd med min utsikt. Utanför mitt fönster låg kyrkogården & ibland fundera jag på om dom va dumma i huvudet som la mej i ett rum där jag kunde se kyrkogården med tanke på vad jag låg inne för.
Jag fick börja gå hos en psykolog som hette Rolf som sammarbetade med behandlingshemmet Kullervillan där jag något år senare blev inlaggd.
Den första tiden prata jag inte med han, utan bara satt där.
Jag minns att när han väl fick mej att börja prata ville han gå igenom mitt liv från år till år vad jag minns, vi pratade lite om min pappa fram tills mina minnen från 10 & framåt, han började ställa skumma frågor om min kropp & min kontakt med killar över lag. Då ville jag inte mer så jag sa bara att jag kan SÄGA nej & ingen har tvingat mej till något & att ja typ gillade sex. ( Vilket inte var sant men som sagt de va det enda jag kände mej bra på ) Sen ville jag inte prata om mina minnen mer.
& ingen tvingade mej utan dom börja fokusera på min skolgång igen... ( skönt för mej på ett sätt, men än en gång kände jag ett stort svek av "vuxen världen"
Den enda uppmärksamheten under min tid fram tills minnena började poppa upp i mitt huvud har varit min pappas, jag ville att han skulle vara stolt över mej som bevarat vår hemlis, att han skulle älska mej som han gjorde när jag va liten, LÅTER SKIT ÄCKLIGT MEN de är tyvärr min sanning..
I hela min uppväxt då jag gång på gång blivit sviken av vuxna har jag anpassat mej för att slippa kontakten med vuxna. Tex
- Jag drack inte cola när jag va liten, för dom flesta vuxna man hälsade på hade cola hemma & ville bjuda på men eftersom jag inte drack cola kunde jag undvika dom vuxna.
När jag blev gravid med Wilma som 16åring valde jag att behålla henne för min trygghet jag hade fått någon jag kunde fokusera på ge henne all min kärlek hon skulle få allt jag inte fick som liten hon skulle få ha en mamma & en pappa under samma tak, jag skulle lära henne rida, lära henne att ta hand om djur på ett bra sätt, Jag skulle skydda henne mot ALLT ont ALLA VUXNA i världen. Ingen fick komma i mellan mej & min dotter, eftersom jag va ung mamma förväntade ingen vuxen sej att jag skulle kunna lära mej allt ansvar i en handvändning min mamma följde med mej & Wilma till alla olika Vuxna vi skulle träffa & jag & Wilma levde som i en dröm, Jag har alltid kämpat för de jag tror på.
Men med åldern har jag fått försöka på alla möjliga sett att undvika vuxna, jag vägra dricka kaffe även om ja tyckte de va gott för de gjorde alla Vuxna & jag var inte vuxen...
Detta är min hemlis jag burit med mej genom livet i kapen om att få hjälpen jag hade behövt som barn !!!
Har aldrig vågat släppa på mina känslor & tankar pga att där aldrig funnits någon som trott på mej.....

‎onsdag‎ den ‎16 ‎oktober ‎2013
Min ångest oro fobier & saker jag får panik av.
Klarar inte av att forsätta följa ett tv program om någon bytas ut.
- som tex efterlyst har jag följt i stort sett hela mitt liv, men när Leif GW Person slutade & blev ersatt så kollade jag bara på det två tre gånger med den nya "Leif"
sen har jag inte velat titta på det mer.
Även tv serier som jag följt i 4-5 säsonger om någon av tv seriens personer bytas ut slutar jag att titta & blir bara arg istället.
Jag läser inga nyheter så som i tidningar & internet.
- Tex bläddar jag förbi en bild med tex en flicka som har cancer där det står man ska dela el gilla för att rädda hennes liv så vill jag dela men jag struntar i det. ( Vet inte riktigt varför)
Jag litar ENDAST på mej sj att tex klara saker & jag litar inte på att någon annan kan göra det lika bra som jag själv, när det gäller mina barn så är det först min Mamma & Johan jag litar på som kan skydda dom mot hemska saker.
( Tror jag valt killar i mitt liv efter deras föräldrar, alla runt om mej vet att min "pappa" är alkohålist, Wilmas farmor har dom problemen, Johans mamma har oxå samma problem & jag tror det har haft mest dragkraft i mitt liv för då har jag haft en ursäkt för att inte låta dom passa mina barn )
Klarar inte av att sova i ett alldeles mörkt, tyst rum för jag inbillar mej hemska saker.
Jag tycker bäst om att sova på dagarna när det är ljust ute & man kan höra familjen är vakna.
Jag har alltid haft stort intresse för djur ( Antagligen grundar det sej i att min "pappa" HATAR djur ) Jag älskar att ha hund/katt runt mej för att då kan jag alltid skylla på att det är dom som låter när jag inbillar mej olika ljud. Sen har aldrig ett djur dömt mej negativit utan har gett mej mkt kärlek & trygghet, dom har aldrig svikit mej.
Jag vågar inte sova med sovrums dörren öppen för jag inbillar mej att jag ser en skugga som vill in på mitt rum, el att jag hör någon utanför & är livrädd för att dom ska se mej & komma & ta mej.
Jag vågar inte sitta/ligga närmast dörren i ett rum för jag är rädd för att någon ska komma in & överraska mej/skrämma mej el ta mej. Helst ska det vara ett rum utan fönster då jag har "Fobi" mot fönster är rädd för att någon ska dyka upp i fönstret & skrämma mej. Samtidigt vill jag ligga närmast ett fönster när jag ska sova så jag lätt kan hoppa ut om någon skulle komma & försöka ta mej.
Dörrar med lås är ett jobbigt problem för mej när det är mörkt ute.
-tex är jag ute å röker & ska gå in får jag panik när jag ska stänga & låsa dörren bakom mej, får panik att någon hemsk person hinner ta tag i dörren & dra upp den & ta mej innan jag hunnit låsa. Jag vågar inte kolla om dörren är låst innan jag går & lägger mej av samma anledning.
Fönster:
Är persiennerna nere på dagen pga solen så vågar jag inte dra upp dom när det blivit mörkt är skit rädd för att någon ska stå utanför fönstret.
Har grova problem med att duscha/bada.
- då vill jag låsa ytterdörren så toa dörren kan vara öppen, vågar inte duscha/bada om dusch drapperiet är fördragit, är rädd för att ja inte hör om någon kommer in på toa. Hatar att tvätta håret då jag värken hör el ser om någon kommer.

HATAR överraskningar!!

Kan inte simma under vatten utan att titta då jag även där är rädd för vad som kommer finnas runt mej när jag öppnar ögonen.
Vill gärna sterelisera mej men vågar inte för jag är rädd för vad dom gör med mej/min kropp när jag är nersövd.
Spindlar är en av mina största fobier - tror jag vet vrf.
Mina fötter är jag jätte rädd om tex vågar inte sitta på en stol med fötterna på golvet sitter oftast med dom i kors uppe på stolen, i situvationer där det för väntas av mej att sitta ordentligt har jag bara oftast tårna på marken/golvet & sitter & hoppar med benet/benen.
Jag måste "låsa" fast mitt täcke mellan stortån & tån brevid - är rädd för att någon ska röra dom. - jag tror jag vet varför?
- Min Pappa höll alltid på med mina fötter när jag va liten, han körde sina fingar mellan mina tår.
Jag får PANIK när äldre/större barn hänger/klänger på mej ( Hela min kropp skriker att det känns fel ) fast jag vill kunna mysa med min dotter på snart 11 år som älskar min närhet.
Hatar kroppsvärme från andra personer - antagligen pga min barndom.
Klarar inte av mina egna kropps hår så som köns hår & hår på benen det äcklar mej.
- Antagligen för att de är en påminelse om att jag faktiskt är vuxen.
Men dock är den största rädslan/fobin VUXNA människor.

‎onsdag‎ den ‎16 ‎oktober ‎2013
Min ångest oro fobier & saker jag får panik av.
Klarar inte av att forsätta följa ett tv program om någon bytas ut.
- som tex efterlyst har jag följt i stort sett hela mitt liv, men när Leif GW Person slutade & blev ersatt så kollade jag bara på det två tre gånger med den nya "Leif"
sen har jag inte velat titta på det mer.
Även tv serier som jag följt i 4-5 säsonger om någon av tv seriens personer bytas ut slutar jag att titta & blir bara arg istället.
Jag läser inga nyheter så som i tidningar & internet.
- Tex bläddar jag förbi en bild med tex en flicka som har cancer där det står man ska dela el gilla för att rädda hennes liv så vill jag dela men jag struntar i det. ( Vet inte riktigt varför)
Jag litar ENDAST på mej sj att tex klara saker & jag litar inte på att någon annan kan göra det lika bra som jag själv, när det gäller mina barn så är det först min Mamma & Johan jag litar på som kan skydda dom mot hemska saker.
( Tror jag valt killar i mitt liv efter deras föräldrar, alla runt om mej vet att min "pappa" är alkohålist, Wilmas farmor har dom problemen, Johans mamma har oxå samma problem & jag tror det har haft mest dragkraft i mitt liv för då har jag haft en ursäkt för att inte låta dom passa mina barn )
Klarar inte av att sova i ett alldeles mörkt, tyst rum för jag inbillar mej hemska saker.
Jag tycker bäst om att sova på dagarna när det är ljust ute & man kan höra familjen är vakna.
Jag har alltid haft stort intresse för djur ( Antagligen grundar det sej i att min "pappa" HATAR djur ) Jag älskar att ha hund/katt runt mej för att då kan jag alltid skylla på att det är dom som låter när jag inbillar mej olika ljud. Sen har aldrig ett djur dömt mej negativit utan har gett mej mkt kärlek & trygghet, dom har aldrig svikit mej.
Jag vågar inte sova med sovrums dörren öppen för jag inbillar mej att jag ser en skugga som vill in på mitt rum, el att jag hör någon utanför & är livrädd för att dom ska se mej & komma & ta mej.
Jag vågar inte sitta/ligga närmast dörren i ett rum för jag är rädd för att någon ska komma in & överraska mej/skrämma mej el ta mej. Helst ska det vara ett rum utan fönster då jag har "Fobi" mot fönster är rädd för att någon ska dyka upp i fönstret & skrämma mej. Samtidigt vill jag ligga närmast ett fönster när jag ska sova så jag lätt kan hoppa ut om någon skulle komma & försöka ta mej.
Dörrar med lås är ett jobbigt problem för mej när det är mörkt ute.
-tex är jag ute å röker & ska gå in får jag panik när jag ska stänga & låsa dörren bakom mej, får panik att någon hemsk person hinner ta tag i dörren & dra upp den & ta mej innan jag hunnit låsa. Jag vågar inte kolla om dörren är låst innan jag går & lägger mej av samma anledning.
Fönster:
Är persiennerna nere på dagen pga solen så vågar jag inte dra upp dom när det blivit mörkt är skit rädd för att någon ska stå utanför fönstret.
Har grova problem med att duscha/bada.
- då vill jag låsa ytterdörren så toa dörren kan vara öppen, vågar inte duscha/bada om dusch drapperiet är fördragit, är rädd för att ja inte hör om någon kommer in på toa. Hatar att tvätta håret då jag värken hör el ser om någon kommer.

HATAR överraskningar!!

Kan inte simma under vatten utan att titta då jag även där är rädd för vad som kommer finnas runt mej när jag öppnar ögonen.
Vill gärna sterelisera mej men vågar inte för jag är rädd för vad dom gör med mej/min kropp när jag är nersövd.
Spindlar är en av mina största fobier - tror jag vet vrf.
Mina fötter är jag jätte rädd om tex vågar inte sitta på en stol med fötterna på golvet sitter oftast med dom i kors uppe på stolen, i situvationer där det för väntas av mej att sitta ordentligt har jag bara oftast tårna på marken/golvet & sitter & hoppar med benet/benen.
Jag måste "låsa" fast mitt täcke mellan stortån & tån brevid - är rädd för att någon ska röra dom. - jag tror jag vet varför?
- Min Pappa höll alltid på med mina fötter när jag va liten, han körde sina fingar mellan mina tår.
Jag får PANIK när äldre/större barn hänger/klänger på mej ( Hela min kropp skriker att det känns fel ) fast jag vill kunna mysa med min dotter på snart 11 år som älskar min närhet.
Hatar kroppsvärme från andra personer - antagligen pga min barndom.
Klarar inte av mina egna kropps hår så som köns hår & hår på benen det äcklar mej.
- Antagligen för att de är en påminelse om att jag faktiskt är vuxen.
Men dock är den största rädslan/fobin VUXNA människor.

  På grund av all stess den senaste tiden har jag tappat VÄLDIGT mkt hår, så igår blev jag tvungen att klippa av håret då det såg ut som Wilma sa att jag hade canser   

Korten är tagna under det senaste halv året..

Är seg så nu ska jag sluta skriva & börja lägga in dagboksinlägg mm här på bloggen som jag har liggandes på datorn

Hoppas alla får en bra måndag i stormen som jag hört ska komma