Att vara 4 barns mamma, med en snart tonåring med allt de medföljer känslor, kroppen som förändrars en vilja att vara alla till lags, kämpa sej igenom skolan med väldigt bra betyg, vänner som snackar skit bakom hennes rygg, vänner hon vill träffa oftare än vad som hinns med, hålla på med sina stora hobby hästar/kläder/smik/skor/musik. Den kampen hon har varje dag med sin syster som kallar henne idiot CP skadad tjockis & får höra att hennes älskade lillasyster hatar henne oftare än att hon älskar henne. Jag kämpar med hela min kraft för att min älskade Wilma ska få må bra & känna sej älskad, vi har kommit en lång bit på vägen & de problemet vi behöver hjälp med är hennes syster, men vi håller tummarna på att vi snart får svar & kanske mer hjälp från Bup.
Våran lilla snart 8 åring som kör sitt eget race i 190 gör att hur mkt vi än försöker kämpar provar olika strategier blir de bara värre ju längre tiden går, hon kämpar med sin inre kamp som säger att hon måste vara bäst på allt i skolan, hon vill försöka att undvika att bli påkommen med sina lögner/hyss. Vi har dagligen att hon inte är omtyckt ingen älskar henne, att hon vill dö för då skulle vi alla bli gladare.
Hennes ilska går ut över alla hennes små bröder får sej en knuff ett ett nyp, ibland får dom en leksak eller något annat kastade på sej, hennes stora syster får mkt psykiskt misshandel även sparkar å slag.
Vi vuxna är de många många hot å elaka ord, hennes morfar får sej några slag när han säger emot henne.
De är nu 2 veckor sedan vi va klara med adhd utredningen på Bup å än har vi inte hört något :-(
De har gått så långt att jag inte klarar av att ta den ständiga kampen & utbrotten varje kväll så sedan vecka 45 har Milla fått sova hos sin mormor & morfar..
Detta mår jag såklart jätte dåligt över men för att få en chans till att kunna slappna av & kunna somna utan medicinsk hjälp efter en dag med allt de innebär, har faktiskt min man övertalat mej att de är nog bäst för alla att de får va såhär tills vi kan få svar & hjälp.

Mina små söner som hittar på massa bus & håller mamma å pappa på fötterna hela dagarna.

Jag ska vara en bra mamma,fru,kompis,dotter,sekreterare i vår förening. Letar hus försöker marknadsföra vår lgh, ställer upp extra mkt på personer som betyder mkt för mej, samtidigt som jag mår skit inom mej jag vill bara gömma mej... Jag har tid en gång i veckan på psyk i ä-holm för att prata så att jag inte ska kunna rymma ifrån mina känslor igen, men nu har jag fått återbud dom senaste 2 ggr.
Jag vet aldrig vilken läkare jag ska träffa på varannan var tredje månad. Fsk slöar & än en gång har jag fått en ny handläggare :-(
Jag tyckte om min gamla ju.

Jag trivs i min lgh men jag mår skit av att behöva lämna den å visa mej på området pga två rent ut sagt sat kärringar på området.
Träffade på vår ena granne innan idag som hade fått reda på att jag lagt ut intresse koll på vår lgh, han såg verkligen inte glad ut när jag bekräftade att de va sant. Men efter jag hade förklarat förstod han vrf jag inte vill bo kvar trots mina 15 år på detta området & mina barn är uppvuxna här...

Jag älskar min familj å vårt extra barn, våra mysiga helger när alla är hemma å kan mysa å ha trevligt vill att de ska vara helg hela veckan <3

Jag vet att de finns folk som läser min blogg som är riktigt fega & inte vågar stå för hur den personen tolkar min blogg & ist skyller ifrån sej på att andra kanske tolkat de på ett visst sätt..
Jag litar på mina riktiga vänner å har inget problem med att säga vad jag tycker rätt ut till dom. & jag hoppas dom vågar vara lika ärliga tbx <3

Vill än en gång säga att min man mina barn min älskade Bob å självklart vårt extra barn att jag älskar er & jag kommer göra allt för att ni ska få de bästa EN MASSA KÄRLEK & STÖTTANDE ORD <3

// Linda Rosendahl B-)