..om man nu har en sådan.
Hade en helt super dålig dag igår där allt bara gick på fel håll för alla, först hade mamma sagt till Milla ( efter att Milla vägrar lämna skolan innan hon slutar 13.00) att vi skulle hämta henne 12,30 vilket som Milla har stora problem med å låter hellre bli skolan en hel dag pga bup tiderna. För att slippa bråket sa mamma att vi skulle komma kl 13 ist.
Kl 12,28 hoppar ja av bilen vid skolan för att hämta Milla, hon blev inte alls glad av att se mej när hon fick reda på att kl inte va ett.
& för första gången på nästan två veckor med medicin kom den gamla Milla tbx,
MEN hon får inte samma utbrott som tidigare men tonen är den samma.
Väl i bilen blev de bara värre hela vägen till Ä-Holm...
Jag försökte att förklara för Milla att läkarstiden kl 13,30 blev lite framskjuten då hennes läkare hade ringt på fm & berätta
att han hade ett möte precis innan & att
han kommer att bli sen.
Väl inne i väntrummet kom Milla på vad jag hade sagt i bilen om läkartiden & blev sur igen när hon såg att kl va 13,40, då ville hon inte alls till läkaren längre..
13.50 kom vi in till läkaren å Milla satte sej med fingrarna i öronen, & hade stenkoll på kl eftersom vi hade psykolog tid 14.00
Jag såg på henne att hon blev mer arg/stressad så ja bad mamma stanna hos läkaren så ja kunde ta Milla å Wilma till psykologen.
Milla blev på lite bättre humör när vi suttit hos psykologen ett tag. ( Milla är van vid att
Hon får leka & spela spel där inne) så efter ett litet snabbt samtal så skulle vi dela upp oss, Wilma skulle gå med socionomen så dom kunde prata om Millas problem så att Wilma ska ha/få bättre förståelse för Milla/ADHD. Milla skulle stanna hos psykologen & leka, spela & prata lite.
Milla ville att ja skulle följa med Wilma, men efter diagnos samtalet där ja psykologen socionomen å mamma va på så har nog även psykologen förstått mitt agg,besvikelse & vad jag verkligen tycker om den personen så hon sa till Milla att nu låter vi mamma ta en paus i väntrummet ist...

Väldigt skönt va de fick kollat upp en sak som ja fick svara på maj 2012 innan vi fick tider till Bup & de va som jag trodde...
Fick ett litet utbrott på den stackars sekreteraren pga av en inkompetent socionom... Nog om de..

På väg hem i bilen forsatte tjejerna att bråka å slåss i baksätet. Väl hemma hos mamma igen skulle älsklingen packa bilen med saker från lghen, ja tog en paus å gick till Morgan å Kristina..

Kvällen flöt på & all stress & känslor föll på sin plats, små pojkarna Rosendahl somna som små änglar redan innan kl va 20 vilket inte har hänt på länge, jag satte mej å börja gå igenom alla papper folders mm om forskning / info om den "nya" ADHDn hos flickor. Johan satt å lekte på internet, Johanna satt å kollade Revenge hundarna sov gott, allt va lungt å skönt tidigt på kvällen :-)
Satt å små snacka med kristina på whats app när hon skriver att dom helt plötsligt oxå ligger minus på sitt konto...
Kollar vårt konto igen som där va lite pengar på i fredags men att vi fått mer å mer minus efter dagarna som gått trots att vi inte handlat på kortet på över två veckor....
Såg att Coop hade dragit ännu mer å att vi låg 988 kr minus nu. Innan jag hann skriva de till kristina skicka hon att Coop hade dragit från Morgans konto, jag fick panik å ringer upp henne.
Efter en massa snack mm hittade Morgan en artikel i hd där en man anmält att han tror sitt kort blivit skimmat på sj skanningen på Coop.
Jag fick ännu mer panik... ( vi får in pengar idag som jag måste ha till frisören Wilma ska till idag pojkarna ska dit imorgon, måste hämta ut mer av Millas svindyra medicin + att hon ska ha en medicin till nu, mina antideppresiva är slut.. Vi ska in å köpa dom sista julklapparna på fredag) va fan skulle jag göra??? Har ju en massa räkningar som oxå ska betalas......
Ringde mamma, sa till Johanna. Ringde upp kristina igen, där va dragit på Johannas konto oxå.... Kristina hade pratat med sin mamma som oxå hade samma konstiga dragningar från Coop. Morgan satt med sin bank i tel Swedbank där dom sa att dom fått medelande från Coop att dom hade klabb med konto dragningar.
Undertiden kom Johanna med sin tel ( hon va smart att gå in på Coops hemsida) där dom lagt ut ett meddelande att dom har upptäckt detta problemet den 16/12 & att dom jobbar så fort dom kan med att lösa det men att man kan räkna med att dom kommer fortsätta dra från kontona en vecka till då de har varit problem sedan slutet på November..... Enligt vår bank har dom börjat dra från den 22/11...
Ringde upp mamma igen som då hade upptäckt att där va dragit ytterligare pengar på deras konto ca 300 kr till. Så hon satt med polisen i tel när jag ringde.
Polisen hade inte fått info om Coops medelande. Johan fick äntligen tag på vår bank SEB dom hade inte heller fått någon vetskap om detta....

Så trots dåliga besked kändes de skönt att de inte rör sej om en skimmat kortläsare på Coop...

Efter alla telefon samtal å de lugnat sej igen ( 22 tiden) va båda pojkarna vakna igen, kl 1,30 sov dom båda äntligen.....

Idag hoppas ja på en lugnare dag :-)

P.s tyvärr måste ja försöka erkänna för mej sj å min omgivning att jag använder mej återigen av min mask, min prat tant har varit sjuk över en månad nu å är nu sjukskriven tills mitten av januari.... Utan henne har jag ingen chans att ta tag i mitt eget mående...

God jul på er...

Min lilla kämpe är helt underbar han gör dom svåra stunderna till skatt å glädje <3

fet text vad är de???
Efter två tuffa veckor där min egentid är på ca 40 min, kan ja inte längre somna :-(
Jag är trött som bara den, men ju mer kl hinner bli ju mer stressad blir jag av att jag måste somna så jag orkar ännu en dag med mina små vilda pojkar.

Yamie har nyss kommit upp i vår säng så förhoppningsvis sover han resten av natten. Benji vakna vid 23,30 å åt så förhoppningsvis sover han tills Wilmas kl ringer mellan 7-7.30 Hon sover på soffan idag då hon har mkt tankar kring jul då de blir hennes första utan gammel mormor.

Sj läste jag en bekants blogg för någon dag sedan där hon gick ut med att en väldigt nära person fått diagnosen småsällig cancer ( lider fruktansvärt med dessa personer)
Samtidigt började jag fundera över min mormor som fick samma diagnos sommaren 2011, hon fick massa cellgift å strålning den julen men vi va friska å kunde därför träffa henne.
Julen 2012 va vi/ barnen snoriga å eftersom mormors cancer skenade vid denna tidpunkten så blev de inte att vi kunde träffas. ( tårarna kommer)

På nyår på min 27 års dag va första gången i mitt liv jag inte fick/kunde träffa min mormor då hon va väldigt svag efter all behandling. Min mamma fick köpa present till mej från mormor som visade sej bli min sista från henne ( de va en blomma/ palm ) jag har den kvar än idag men den är kvar i lgh då jag gärna håller den sj i bilen så den inte går sönder under transporten till huset.

Jag har tänkt väldigt mkt på min mormor den senaste tiden antagligen för jag inte fått chansen att sörja hennes bortgång då jag va tvungen att vara den starka mamman till två sörjande döttrar å en stöttande dotter till min mamma som va helt knäckt.
Jag kan fortfarande se bilden av min mormor när hon ligger där i de lilla rummet på sjukhuset med ett överkast med blommor på, händerna på täcket å bara låg där helt stilla. Dagen innan hon dog ( fredag14/6 ) va jag inne hos henne länge å såg hur hon kämpade för att få ut allt slem & hur ansträngd hon va i hela kroppen för att få tillräckligt med luft. De va första gången jag verkligen tog in att hon aldrig skulle överleva detta. Jag brukar vara super stark å trycka bort alla känslor men de gick inte så min pappa fick ta ut mej på balkongen, för första gången bröt ja ihop å ville bara springa in till min mormor å ge henne all min kraft å styrka så att hon skulle kunna andas normalt å slippa ha ont ( Vilket hon inte hade då hon pumpades med morfin)
Jag frågade sköterskan flera ggr om dom va säkra på att hon inte hade ont å om dom inte kunde suga upp slemmet med en sån slang dom sög Benjis slem med när han
låg på sjukhus för rs viruset, men dom sa att de inte va lönt men dom sög iaf i munnen på henne så såg de mindre " läskigt" ut.

Mamma stannade på sjukhuset medans vi åkte hem å morgonen efter kl 6.20 ringde mamma å sa att mormor hade somnat in vid 5.40

Än idag ångrar jag att jag inte förmådde mej att " klappa" min mormor å berätta att jag älskar henne å hur mkt hon betytt för mej genom livet. Men ja stor som fast frösen i golvet i det lilla rummet å bara väntade på att bröstkorgen skulle börja röra sej el att hon skulle öppna ögonen <3

När de väl var dags för begravning trodde jag verkligen att mina inre organ skulle lämna min kropp, jag stod utanför kyrkan å kunde inte röra mej, jag visste att det skulle bli mitt sista farväl av henne.....

Jag vill fortfarande ringa henne å berätta om pojkarnas framsteg, jag vill visa henne vad jag har lyckats med, att jag har kämpat för att göra de lättare för Milla.
Jag har köpt gravljus som ja tänkte tända på julafton vid minneslunden i Örkelljunga men jag har bara varit där en gång å de va väldigt snabbt då jag inte klarade de.

Den bästa julklappen/ födelsedagpresent jag hade kunnat få detta året är att veta att hon har de bra vart hon nu än är att hon inte lider mer å att hon har koll på oss från där hon är <3

Jag hatar mej sj som inte hälsade på mormor oftare på sjukhuset de sista halvåret, istället fokuserade jag all min tid å kraft åt att ränna på på Bup där jag för de mesta fick höra att jag gjort Milla till den hon är å att de inte hade med ADHD att göra..
Samtidigt vet jag att jag inte kunnat göra mormors liv bättre vid den tidpunkten hade hon redan gått tbx så långt i tiden att jag bara va en bäbis en stund senare va hon tbx innan min tid.
Men de känns ändå förjävligt att jag inte fick förbereda mej speciellt mkt på att hon skulle gå bort då vi skulle springa på dag Bup i tre veckor + att i 6 veckor efter de låg barnen med vattkoppor å då fick jag ibte hälsa på.
1 v å 4 dagar innan mormor dog fick vi reda på att hon hade en till två v kvar att leva, tror jag hann träffa henne iaf 3 ggr på den sista tiden <3

Nu blev jag helt off i huvudet efter att ventilerat hjärnan & hjärtat så nu ska jag försöka somna.

En dag när jag har ork ska jag göra en minnessida till min mormor här i bloggen där jag lägger ut Hejdå breven från Wilma å Milla till mormor som jag fotade innan dom lades i kistan..

Har varit två jobbiga men ändå lättnande veckor, i helgen tar vi de sista från lgh sen läggs där ut bilder på den å så håller vi tummarna på att vi får en köpare snabbt.

Imorgon är de en vecka sedan Milla
började sin medicinering av concerta, vi märkte stor skillnad direkt å nu 6 dagar senare somnar hon runt 21 ist för efter 24.
De går att diskutera med henne dock säger hon ofta som hon alltid gjort men hon skriker inte ut de å hon blir inte hysteriskt längre, hon säger väldigt ofta att jag är snäll ist för som hon brukade att jag va dum.i huvudet å att hon hata med å jag hata henne :-D

Kommer skriva mer en annan dag när jag har ork å tid över...

Mvh En väldigt glad mamma